Scheherazade – om första skivan, fyra inspelningar och en balett

2012-11-20

Scheherazade är princessa i sagan Tusen och en natt. Hon klarar sig ur knipan och undgår sin egen avrättning genom att berätta nya avsnitt i en saga för den onde konungen varje natt.

Rimsky Korsakov skrev 1888 ett verk för att illustrera sagan. Verket framhåller orientens mystik och sagans spänning. Verket heter just Scheherazade. Du kan läsa mer om musiken i denna artikel på Wikipedia:

http://en.wikipedia.org/wiki/Scheherazade_(Rimsky-Korsakov)

Som liten grabb var detta den första egna LP-skivan jag fick. Förmodligen grundlades också mitt intresse för klassisk musik, men det ville jag nog inte erkänna just då. Jag hade fullt upp med att skippa fiolen samt undvika att träna på mina pianoläxor... Senare köpte jag Stravinskys Våroffer som den andra klassiska skivan, men det är en annan historia.

Scheherazade har kommit fram och spelats av och till, men formatet har gjort att den legat undanlagd fram till helt nyligen.

Scheherazade har spelats in av många skivbolag, och framförts av många orkestrar världen över. Det är lätt att älska Scheherazade. Jag bestämde mig för att hitta några olika inspelningar av varierande ålder och klang.

1960, Paul Kletzki, Philharmonia Orchestra, HMV, LP

2011, Carlo Ponti, Russian National Orchestra, Pentatone, CD

2001, Valery Gergiev, Kirov Orchestra, Philips, CD

1956, Fritz Reiner, Chicago Symphony, BMG Classics, CD

Samtliga inspelningar är i Stereo, även om den från 1956 först lanserades som Mono. Det var först sedan Stereotekniken kom till konsumentmarknaden som den kunde släppas i Living Stereo, kort sagt Stereo.

Varje musikstycke kan återges på många olika sätt. Både orkestern och dirigenten sätter sin personliga prägel på framförandet. Vissa framföranden bedöms av sin tids kritiker som det mest äkta framförandet. Men för ett verk som skrevs 1888 och dessutom även ibland varit bakgrund till en balett, kan man mycket väl anse att alla framföranden på något sätt är lika äkta. Efter detta konstaterande gäller det bara att hitta sin, eller sina favoriter. De flesta dirigenter strävar efter en extrem perfektion, men på olika plan. En del prioriterar känslan i musiken, en del teknisk perfektion utifrån själva spelandet. En del varierar tempi för att skapa en annan dynamik, kort sagt är möjligheterna oändliga.

Vill du veta vilka inspelningar andra gillar så kan du givetvis använda Google. Vill du höra hur hon låter kan du söka på Spotify. Där finns många varianter, men jag har inte hittat de ovan.

Scheherazade är väldigt tillgänglig (musik). Men vågar du dig på en date med henne en mörk kväll i brasans sken? Bara ni två.

Av de fyra dirigenterna ovan är en även en kompositör. -Paul Kletzki (född i Polen) har komponerat en hel del musik, tyvärr förstördes en hel del av verken i ruinerna av andra världskriget. Vill du ha en helt annan stämning (än Scheherazade) kan du lyssna på Symfoni nr 3 „Till minne” komponerad 1939. Finns i en inspelning med Norrköpings Symfoniorkester under ledning av Thomas Sanderling.

Fredrik Nilströmer

2012-11-20

Scheherazade is the princess in the tale of the Thousand and One Nights. She gets out of her predicament and avoids her own execution by telling the king new chapters of a story every night.

Rimsky-Korsakov wrote a work in 1888 to illustrate the tale. The work highlights the mystique of the Orient and the suspense of the story. The work is called, indeed, Scheherazade. You can read more about the music in this article on Wikipedia:

http://en.wikipedia.org/wiki/Scheherazade_(Rimsky-Korsakov)

As a young boy this was the first LP record of my own that I got. Presumably it also laid the foundation of my interest in classical music, but I would probably not have admitted that at the time. I had my hands full skipping violin practice and avoiding my piano lessons... Later I bought Stravinsky’s Rite of Spring as my second classical record, but that is another story.

Scheherazade has come out and been played now and then, but the format meant it stayed put away until quite recently.

Scheherazade has been recorded by many record labels and performed by many orchestras around the world. It is easy to love Scheherazade. I decided to find a few different recordings of varying age and sound.

1960, Paul Kletzki, Philharmonia Orchestra, HMV, LP

2011, Carlo Ponti, Russian National Orchestra, Pentatone, CD

2001, Valery Gergiev, Kirov Orchestra, Philips, CD

1956, Fritz Reiner, Chicago Symphony, BMG Classics, CD

All the recordings are in stereo, although the one from 1956 was first released as mono. Only once stereo technology reached the consumer market could it be released in Living Stereo — in short, stereo.

Every piece of music can be rendered in many different ways. Both the orchestra and the conductor put their personal stamp on the performance. Some performances are judged by the critics of their time to be the most authentic rendering. But for a work written in 1888, which has also at times served as the backdrop to a ballet, one may well consider that every performance is in some way equally authentic. After that observation, all that remains is to find your own favourite — or favourites. Most conductors strive for an extreme perfection, but on different planes. Some prioritise the feeling in the music, some technical perfection in the playing itself. Some vary the tempi to create a different dynamic — in short, the possibilities are endless.

If you want to know which recordings other people like, you can of course use Google. If you want to hear how she sounds, you can search on Spotify. There are many versions there, but I have not found the ones above.

Scheherazade is very accessible music. But would you dare go on a date with her on a dark evening by the glow of the fire? Just the two of you.

Of the four conductors above, one is also a composer. Paul Kletzki (born in Poland) composed a good deal of music; unfortunately much of it was destroyed in the ruins of the Second World War. If you want a completely different mood than Scheherazade, you can listen to Symphony No. 3 „In memoriam”, composed in 1939. There is a recording with the Norrköping Symphony Orchestra conducted by Thomas Sanderling.

Fredrik Nilströmer