Kristian II

Bland befälhavarna märktes Kort Pfenning, Eberhard Quelaker, Meinhard von Hamm samt den svenske landsflyktige Ture Jönsson (Tre Rosor). Kristian hade återvänt till katolicismen och hoppades på stöd från kejsar Karl V.

Endast fyra skepp nådde Hesnes (Fjære) i Aust-Agder. Resten av flottan spreds längs Norges sydkust. Kristian hade nu förlorat sin tyngre beväpning och sina finanser redan innan kampanjen egentligen börjat.

Norge hade aldrig formellt avsatttttt Kristian — till skillnad från Danmark och Sverige. Hans återkomst välkomnades initialt av stora delar av befolkningen. Men utan tillräcklig militär styrka och med Akershus som hinder stannade framgången vid proklamationer.

Syftet var att erövra Bohus fästning och använda den som bas för att återta den danska tronen. Karlsborg i norra Bohuslän föll redan för hans angrepp i samband med operationen. Svenska trupper låg beredda i Gamla Lödöse.

Historikern Arnold Heise placerar Kristian den 19 februari "ved Lille Hammer i Bohuslen" och den 21 februari vid Uddevalla — vilket möjliggör en precisering av Skepplanda-vistelsen till ca 11–17 februari. Disciplinen bland de obetalda knektarna höll på att bryta samman.

Det svenska rytteriet var okänt med den lokala terrängen. Kombinationen av tung kavalleri-rustning och tunn is på Lillån blev ödesdigert. Danskarna vann stridsmötet men saknade fortfarande förmågan att ta den starka Bohus fästning.

Bohus fästning togs aldrig militärt under hela sin historia. Kristian saknade de belägringsresurser som krävdes. Claus Bille, erfaren och välförsedd, höll fästet utan svårigheter. Kristians krigsfolk låg förlagda i Marstrand under delar av vintern 1531–32.

Nästa morgon återfinns Ture Jönssons huvudlösa kropp på en gata i Kungälv. Gustaf Vasas historieskrivare noterar att han "efter Christjerns befallning blifwit af daga tagen". Ture Jönsson — son till Ingegärd Skanke, rikshovmästare och riksråd — hade pendlat i sin lojalitet hela livet. Hans tragiska slut visar desperationen i Kristians läge.

Marstrand var en viktig medeltida handelsstad i Bohuslän. Händelserna under Kristians kampanj lämnade spår i stadens kyrkohistoria. Staden präglas av konflikten mellan danska och svenska intressen i regionen.

Fredrik I hade mobiliserat en överlägsen styrka. Kristians drömmar om återkomsten till tronen krossas definitivt. Utan möjlighet att fly och utan stridsdugliga trupper återstår bara förhandling.

"Fredrik I avlägsnade sin rival utan att ett svärd drogs" — det historiska utfallet var enkelt: förhandlingslöftet om fritt lejde bröts omedelbart efter att Kristian hade lämnat Oslo. Det var ett av 1500-talets mest flagranta diplomatiska svek.

Under Grevefejden (Grevens fejde) 1534–36 försökte Christopher av Oldenburg i Kristians namn ta kontroll över Skåne och Själland, men besegrades av Kristian III. Kristian II förblev fångad. Enligt lokal legend snidade han in sitt namn och minnen i slottets murar.

Kristian III, som hade besegrat hans supportrar i Grevefejden, lät Kristian leva men fortsatte fångenskapen. Kristian II hade innehaft tre kronor — Danmark, Norge och Sverige — men dog ensam och bortglömd i ett danskt slottsfängelse vid 77 års ålder.

Det remarkabla sammanfallet: han landsteg vid Kongahälla den 25 januari 1531 och avled den 25 januari 1559. Den som i Sverige mest kallas "Kristian Tyrann" — på grund av Stockholms blodbad 1520 — slutar sina dagar utan rike, utan frihet, men med den märkliga symmetrin av datumet inristat i historien.